ENGELSBERGS BRUK

Engelsbergs bruk hör till landets märkligaste äldre industrianläggningar med merparten av byggnaderna samt den tekniska utrustningen väl bevarad. Här ligger på sin ursprungliga plats en hel bruksmiljö med hytta, smedja, arbetarbostäder, kontorsbyggnad, herrgård samt ekonomibyggnader till lantbruket. Hela denna mycket sevärda bruksmiljö är förklarad som byggnadsminne och sedan 1993 placerad på UNESCO:s världsarvslista.

I slutet av 1300-talet kom den tyske bergsmannen Englika till trakten och anlade en hytta vid fallen mellan sjöarna Snyten och Åmänningen. Hyttan kom att heta Englikobennings hytta. Ändelsen –benning, är ett ofta förekommande efterled på ortsnamn i Bergslagen och uttyds hytto-byggning. Ursprungligen brukades hyttorna och hammarsmedjorna vid Engelsberg enbart av bergsmän. År 1624 uppfördes den första hammarsmedjan på platsen. År 1681 anlade häradshövding Per Larsson Gyllenhöök ett järnbruk nere vid ån. Bergsmän och bruksägare drev jämsides, som mest, tre masugnar, tre hammarsmedjor samt en såg och en kvarn i fallen, i början av 1700-talet. Med tiden inköpte bruket allt fler andelar i bergsmännens anläggningar.Vid mitten av 1700-talet låg nästan hela järnhanteringen under det som då blivit Engelsbergs bruk.

Järnframställningsprocessen började med att malmen rostades. Den nuvarande rostugnen med sin karaktäristiska skorsten uppfördes under 1800-talets senare hälft. Efter rostningen krossades malmen. Det vattenhjul som drev krossen demonstrationskörs vid visningar. Därefter forslades malmen upp till masugnens topp i själva hyttan. Denna hytta är en så kallad mulltimmerhytta som det bara finns ett fåtal helt bevarade av i Sverige. Masugnens inre, masugnspipan, isolerades nämligen med jord eller mull, som omgavs av en timmerkonstruktion. I masugnen varvades järnmalm med träkol och kalksten. Vid smältningen erhölls tackjärn och slagg. Det äldsta partiet av masugnen har daterats

till 1778-79 då hyttan så gott som helt byggdes om. För att ge ökad produktion höjdes masugnspipan vid två tillfällen under 1800-talet. Den ligger med största sannolikhet på samma plats som där Englika anlade sin hytta.

Alldeles intill herrgården ligger herrsmedjan, en hammarsmedja som fick sitt nuvarande utseende 1845. I smedjan färskades tackjärnet dvs. det gjordes smidbart. I smedjan finns två vattenhjulsdrivna lyfthammare och en trecylindrig blåsmaskin som också demonstrationskörs. Blåsmaskinen, blästern, användes i färskningsmetoden medan hammaren slog ut smältstyckena som sedan smiddes ut till stångjärn. Smedjan var i bruk ända in på 1950-.talet.

Herrgården uppfördes omkring 1700, men byggdes om efter en brand på 1740-talet. Den östra flygeln, kallad Engelbrektsflygeln, är däremot från 1600-talets senare del. Den inrymmer det tidigare herrgårdsköket. Den västra flygelbyggnaden uppfördes på 1780-talet liksom de två små slaggstenstornen ”Nöd o Lust”. Det ena brukades som lustpaviljong och det andra som hemlighus.

Bruksarbetarna bodde till en början i befintliga byggnader i Englikobennings by, men då antalet arbetare under 1700-talet ökade uppfördes nya bostäder. Av dessa kvarstår bland annat den så kallade dagkarlsbyggningen. Från de senaste två århundradena finns ett flertal arbetarbostäder bevarade.

I våra dagar finns vid Engelsbergs bruk en modern verkstadsindustri inrymd i en f.d. lancashiresmedja som uppfördes 1917. Johnsonkoncernen som idag äger vad som innefattas i världsarvet har sitt centralarkiv i den f.d. ladugårdsbyggnaden.

För tider och priser om guidade visningar, gå in på www.fagersta.se eller ring Fagersta Turism 0223-13100