Konstens och arkitekturens Ängelsberg

Engelsbergskonstnärerna

De hade börjat sin utbildning vid Konstakademien i Stockholm men insett att utbildningen där hade stagnerat, varför de sökte sig utomlands t.ex. till Düsseldorf, där de ägnade sig åt genremåleri. Färden gick vidare till Rom. Svenska konstnärer hade redan tidigare etablerat sig där. Tobias Sergel (1740 – 1814), till exempel, vistades där i elva år. Ändå var det Paris som var huvudmålet för flera svenska målare.

Ute vid slottet Fontainbleu vid Paris hade konstnärerna börjat måla ute i det fria. Man hade då objekten framför sig. Resultatet lät inte vänta på sig. Här blev konsten så som motiven tedde sig för det ”poetiskt betraktande ögat”. ”De gamle” skapade i stället en illusion genom att troget återge naturen. Många av de svenskar som lärt sig det nya sättet att måla återvände till Sverige för att i flera fall sluta sig samman till konstnärskolonier, där de kunde hjälpa varandra i olika avseenden.

En av de återvändande var Olof Arborelius (1842 – 1915), redan från början en ledargestalt. Han slog sig ner i Engelsberg (som orten skrevs då). Genom släktskap – via släkten Arosenius – med brukspatron Clas Gabriel Timm kunde han och hans familj hyra den s.k. Söderhielmsflygeln. Under 35 somrar bodde han här och målade av hjärtans lust.

O. Arborelius ”Bikuporna”

Här verkade han tillsammans med andra konstnärer som, kanske lockade av Arborelius, flyttade hit. Först kom Arvid Mauritz Lindström (1849 – 1923). Han hade redan tidigare varit på släktbesök i närbelägna Stabäck och sett att ”här är djefvligt vackert” som han skrev till sin gode vän Carl Larsson. Lindström skulle ingå äktenskap med en förnäm adelsdam från Tyskland, Helena von Götz, så nu gällde det att få en passande bostad.

Arkitekten I. G. Clason som ritat Ulvaklev fick uppdraget att rita Hvilan, en vackert belägen villa med strålande utsikt över sjön Åmänningen. Hvilan sägs ha blivit ett centrum för de konstnärer som för längre eller kortare tid besökte Engelsberg.

Den tredje i kolonin var Ernst Lundström (1853 – 1931), vida känd för sitt goda humör. Han var gift med grevedottern Matilda Rudenschöld från Västanfors herrgård, där han även hade en ateljé. För att komma nära sina konstnärskamrater flyttade han och familjen till villan Halfvägs i Engelsberg. Lundström var inte endast en god målare, han var även en skicklig ebenist, vilket möbler i Västanfors herrgårdsflygel vittnar om.

De ovannämnda utgjorde kärnan i Engelsbergskonstnärerna, men ytterligare några kan räknas in i kolonin även om de mera sporadiskt besökte Engelsberg.

Axel Fahlcrantz (1851 – 1925), brorson till den berömde Carl Johan Fahlcrantz, ingick också i konstnärskolonin. Han vistades troligen på Engelsbergs herrgård.

Hjalmar Norrström (1853 – 1923) anslöt sig också. Han var bl.a. chefsdesigner på Skultuna Messingsbruk och bidrog till utsmyckningen av Hvilan.

A. Fahlkrantz

”Trädgårdsmästarens Bostad”

I den glest befolkade bygden torde denna kolonis liv och leverne ha betraktats med stora ögon. Det har berättats att tjänstefolket hos resp. konstnärer fick hämta både ostron och champagne vid Engelsbergs järnvägsstation. Även om kolonin var nära nog avglömd i Ängelsberg sedan konstnärerna dött, fanns det fortfarande personer som mindes dem och senare generationer började lyfta fram dem i ljuset. Under de sista decennierna på 1900-talet anordnades flera utställningar av Engelsbergskonstnärernas verk, framför allt med motiv från bygden. I samband med Strömsholms kanals 200-årsjubileum visades på Odensnäs herrgård verk av samtliga ovannämnda medlemmar i kolonin, bl.a. den s.k. Sverigetavlan av Olof Arborelius. Dess motiv är Riddarholmsviken i södra änden av Snytensjön.

Engelsbergsarkitekterna

Att Ängelsberg kan ståta med tre villor ritade av den berömde arkitekten Isak Gustaf Clason har vi troligen Clasons vänskap med Engelsbergskonstnärerna att tacka för.

Clasons utbildning till arkitekt var delvis förlagd till Konstakademien, där de blivande Engelsbergskonstnärerna studerade. Clason fick snart nog beställning på de tre villorna Ulvaklev, Hvilan och Odensnäs. Ulvaklev i handslaget tegel och i nordisk renässansstil hade direktören Erik F. Zetterström från Norberg som byggherre. Han tyckte att sonen Bengt F. Zetterström, chefen för Engelsbergs Oljefabrik, skulle bo lika gentilt som brukspatronerna i trakten.

Artisten Arvid Mauritz Lindström kom med nästa beställning av en passande bostad för hustrun, den tyska adelsdamen Helena von Götz, och sig själv. Huset fick namnet Hvilan och stod färdigt 1889. Hvilan blev också centrum för tillresande konstnärsvänner vilka bidragit till utsmyckningen av rummen med deras fönster ut mot sjön Åmänningen. Några år senare byggdes Odensnäs som ritats av Clason för patron G. Thorell. Odensnäs är byggt i tegel men med ljus puts. Huset har många intressanta byggnadsdetaljer. De här Clasonhusen med sina torn, tinnar och lanterniner kom att påverka den senare bebyggelsen på orten. Den intresserade kan vandra genom Ängelsberg och finna exempel på byggnader med torn och lanterniner som influerats av de Clasonska villorna.

Förutom dessa har Ängelsberg en järnvägsstation från år 1900 ritad av ännu en berömd arkitekt nämligen Erik Lallerstedt. Den är utförd i blandade stilar med drag av jugend samt påverkad av engelsk arkitektur.

Ängelsberg i november 2007

Karin E. Larsson

Fil.kand.